NOTISA  Sweden

Oktober ölets tid

Text: Inger Lin Söderberg-Lidbeck
Bilder: Bearbetning Björn Söderberg / Notisa Bildarkivet

Artikeln omfattas av lagen om upphovsrätt. Text och bilder får inte kopieras och publiceras utan tillstånd av Inger Lin Söderberg-Lidbeck och Björn Söderberg / Notisa Bildarkivet. Överträdelser beivras.

Redan de gamla vikingarna drack öl vid blot och fester. Ölets betydelse har bevarats i benämningar som gravöl och barnsöl.

I det gamla bondesamhället brygges i regel öl två gånger om året, under hösten och inför sommaren.

Ölbryggandet var en konst som under medeltiden även utövades i klostren. I de nordiska klostren ägnades ölet likartat intresse som man i sydligare länder ägnade vinet. De olika munkordnarna hade sina särskilda ölspecialiteter beträffande tillredningen. Det fanns både benediktiner- och fransiscaneröl.

Ölbryggning i gamla tider.
Bilden är hämtad ur Olaus Magnus "Historia om de Nordiska folken" från år 1555.

Copyright bearbetning Björn Söderberg / Notisa Bildarkivet ©

I städerna underställdes öltillverkningen skråstadgan. I och med skråväsendets upplösning under 1800-talet blev det fritt fram för etablering av stora bryggerier som framställde öl under industriella former.

Kung Gambrinus av Flandern, troligen en fiktiv figur med hemvist i den medeltida mytvärlden, hyllades som ölets specielle skyddspatron. Särskilt i samband med att bryggerinäringen effektiviserades och blev storskalig i slutet av 1800-talet åberopades Gambrinus i reklamsammanhang. De stora bryggerierna ville med hänvisningen till medeltiden visa att det "moderna" ölet hade samma kvaliteter som de gamla tidernas traditionellt framställda öl.

Sveriges siste romersk-katolske biskop Olaus Magnus, som utgav sin "Historia om de nordiska folken" år 1555, uppmärksammade nordbornas ölvanor. Mest förefaller det som om det var det rituella i själva öldrickandet som fascinerade honom.
Han skrev: "Lämpligt synes det mig ock att för den vetgirige åskådaren meddela en förklaring över nordbornas dryckesskick. Härtill höra först och främst bruk, som med religiös vördnad iakttagas, nämligen att man visar sin aktning för högre väsen, ävensom för furstar, höge herrar och förnäme män, genom att stå upp, när man dricker skålar till deras ära. Vidare inlåter man sig i dryckeskamp och tävlar som på liv och död, vem som kan i ett drack tömma en dryckeskåsa. - - Men ännu underligare måste det förefalla att se ölsvennerna, liksom herdar för en flock behornade hjortar, tåga fram i skaror för att åt gästerna kredensera dessa dryckeskärl fyllda med öl. Men icke nog med dessa bruk. De tävla även i att visa, vad de kunna tåla vid drickandet, dymedelst att de svänga omkring dansande, balanserande med den djupa och fyllda ölkåsan, ställd på det blottade huvudet. På lika sätt bruka de även komma fram till sina gilleskamrater för att med dem tömma skålar, bärande andra slags kärl, ett i var hand, fyllda med vin, öl, mjöd, must eller buska."

Olaus Magnus tyckte de överdådiga nordiska dryckeskärlen påminde om hornkronor.
Bilden är från hans historia om de nordiska folken år 1555.

Copyright bearbetning Björn Söderberg / Notisa Bildarkivet ©

Det mesta ölet på landsbygden bryggdes i gårdarna och för gårdens bruk. Det förekom dock att tjänstefolk, särskilt drängarna, ställde till med hopöl. Flera gårdars tjänstefolk lät skjuta till malt och man bryggde ett eget öl som sades vara särdeles nyttigt att dricka inför den kalla och krävande vintern. I vardagslag kunde det stå ett ölstop på bordet under måltiderna som alla fick dricka ur när man blev törstig.

Ölet hade många olika kvaliteter och det bryggdes särskilt förnämligt öl när man skulle hålla kalas. Det var viktig att ölet bryggdes med omsorg och att råvarorna höll hög kvalitet. Vanligen var det kvinnogöra att brygga öl.

En hel del vidskeplighet förknippades med bryggningens olika procedurer. Det hände att trollkunniga med ont i sinnet "förgjorde" ölet genom att släppa väder över bryggkaret. Ett förgjort öl vägrade jäsa eller förgiftade dem som drack det. I gamla rättshandlingar finns exempel på sådana anklagelser.

Under 1600-talet fick ölet konkurrens av brännvinet som också började förekomma bland vanligt folk. Även brännvinet tillverkades av säd. Det var under 1700-talet som det från rikets fäder började riktas allvarliga invändningar mot allmogens myckna supande. Främst var det dock åtgången av spannmål som oroade.

Det skapades även en del lagar och fastställdes bestraffningar gällande fylleriförseelser. I början av 1800-talet infördes en kunglig förordning mot att bete sig rusigt på ett störande sätt. Förordningen stipulerade att den som uppträdde rusig fjärde gången på offentlig plats skulle sättas i stocken under nästkommande söndag. Därtill blev personen i fråga inte längre valbar till ansvarsfulla uppdrag.

Under senare delen av 1800-talet introducerades av svenska bryggerier det tyska bayerska ölet som blev mycket populärt i Sverige. År 1885 när det i Sverige blev möjligt att lagskydda firmanamn hängde flera svenska bryggerier på låset till patent- och registreringsverket för att lagskydda sitt bayerska öl. Det bayerska ölet var redan då förknippat med den tyska oktoberfesten.

Svenska öletiketter från år 1885. Bryggeriet Gambrinus i Arboga och Pripps & son i Göteborg
Copyright bearbetning Björn Söderberg / Notisa Bildarkivet ©

Kronprinsen av Bayern hade den 12 oktober 1810 ingått äktenskap med prinsessan Therese av Saxen. Till bröllopsfestligheterna hade alla invånarna i staden München blivit inbjudna. Kronprinsparet bjöd alla på bayerskt öl och evenemanget avslutades med hästkapplöpningar. Påföljande år upprepades festligheterna i samband med en jordbruksutställning. Hästkapplöpningarna blev särskild attraktion.

Oktoberfest i München med gratis ölavsmakning 1870-talet.
Copyright bearbetning Björn Söderberg / Notisa Bildarkivet ©

Traditionen att anordna oktoberfest blev återkommande om inte varje år så dock med en viss periodicitet. Festen ändrade karaktär med tiden vilket bidrog till dess popularitet. Under några årtionden var det vanligt bland de stora bryggerierna att bjuda stadsbefolkningen på gratis öl. Senare såldes ölet billigt i särskilda marknadsstånd. Hästkapplöpningarna ersattes av andra aktiviteter, t.ex. pariserhjul och karuseller.

Under slutet av 1890-talet reste man de första öltälten och oktoberfestens nutida karaktär började ta form.

Text: © Inger Lin Söderberg-Lidbeck

» Mer om oktober, månadens temadagar m.m.